fråga från snopplös

Ge mig verktyg för nyanser. Varför måste man i slutändan alltid välja antingen att skämta bort sitt ställningstagande ELLER att riskera att framstå som obstinat? Det finns så mycket skit därute som hänger ihop med att mitt kön går inåt istället för utåt. Kan nån förklara hur man gör för att bli tagen på allvar? Finns det någon som är bra på det som har något tips?

mvh tacksam för svar

Bokade om min biljett hem till Stockholm idag, åker om en vecka! Var helt bakis och sentimental och SAS biljettbokerska AnnaBritta var den första jag pratade med klockan 5 på eftermiddagen när jag åter kunde lyfta huvudet från kudden igen. Hon var så snäll och i mitt ågrenlull antog hon skepnaden av en ängel när hon räknade om flygskatter hit och dit för jag skulle få det billigaste bytet. Jag tyckte det var fruktansvärt sorgligt att lägga på och tackade som en galning för att hon varit så högst hjälpsam. AnnaBritta.

Det är dags att ta farväl av Hollandet. Lite sorgligt är det med folket man levt med ett tag, little Gretchen och Nina speciellt. I fredags var det så sjukt vackert här också. Det var typ tio minusgrader men ingen snö. I stället var allting vitt av frost, sådär som folk pyntar i skyltfönster och sprejar träd och grejer. Cykelvägen bredvid den frusna kanalen och pilarna och morgonsol och vitt vitt vitt så långt man kunde se över fälten åt alla håll. Ibland kan ständigt hög luftfuktighet resultera i magic alltså.

Ska försöka sova tidigt trots att jag vaknade vid fem. Tittade färdigt på Happiness igår när jag kom hem tror jag. Måste kolla om halva, luckorna är många och jag har känslan av att det var bra! Tror bättre än Palindromes. Imorgon är målet att förfärdiga åtminstone halva uppsatsen som ska in innan avfärd. Det ska gå! Shit vad mycket jag har skrivit den senaste månaden, minst 10 000 ord. Nåja. Godnatt.

happy b-day jay-zuz!

Ja jävlars. Vilken fest det blev! Det var jag och fyra till som kom på klass-grejen, haha! Och vilken perfekt line-up. Det var den supersnälle muskelbyggande hårdrockaren (som ser livsfarlig ut men som aldrig skulle röra ett hår på någons skalle), det var yrkesofficeren, det var proffsfäktaren och så killen som är kompis med alla på facebook. Dom drack cola, juice och mjölk, jag drack två glas rött.

Jag håller på och syr en ny kappa! Den blir sjukt bra, jag måste vara något slags geni. Det var ett himla pillandes för att bygga ihop ett mönster till kragen, men det blev som jag ville. Och kolla tyget, det ser nästan ut som päls, but it's not.


Idag är det julafton. Fint så. Pappa har lugnat ner sig lite med åren. Julhetsen har minskat. Men vi måste kolla på Kalle & Co. Tomtearmén står på vakt i hallen. Granen är grann. Verser måste skrivas till alla klappar -och de måste hålla en viss lyrisk klass - annars. Jag försjunker oftast i själva pyntandet av paketet, det är det roligaste!

gummi i tallen

Myser med julmust i sängen, mmmyys. Är tillbaks i Karlskrona igen. Det är alltid likadant. Känslan av att komma hem alltså. I 15 år har samma Merca stått bredvid vår bil på bakgården. Varje jul sätter mamma ut olika juldekorationer i form av små ene-träd eller tallgrejer med röda filt-hjärtan i trappan. I år som alla andra år sätter nån rolig jävel tuggummi i dom. På tvättmaskinen i badrummet står den oranga tvättkorgen med mammas linnen från Kappahl och pappas polotröjor från Åhléns. De ska tvättas med liknande färger.

Allt är ändå inte som det alltid har varit. Det luktade inte som vanligt när jag kom in i hallen, inte riktigt som hemma. Den söta hundlukten var borta. Annat har också ändrats. På stans största gata står alltid samma gubbe på samma plats och säljer munkar. I år hade priset gått upp från 6 till 9 kr. Mina gamla vänner föder barn och gifter sig till höger och vänster. Mina föräldrar har blivit gamla. Pappa, den inbitna och stolte skåningen, körde fel från Malmö och vi höll på att hamna i Helsingborg istället för Karlskrona. Jag blir lite rädd. Det som skrämmer mig mest av alla förändringar är att jag är inbjuden på reunion med min gymnasieklass ikväll och att jag i smyg ser fram emot det!

Kollade på lite bilder från förra julen. Där låg Ruffa framför kakelugnen, på den persiska mattan. Så vit och fin. Saknar dig.

teh bomb

Det är spännande när man läser om böcker och kan känna lukten av vilken parfym man hade när man läste dom sidorna sist, eller att man visst tog en apelsin på s 189.

Var på Viktor & Rolf utställningen idag och blev lite enerverad av att de hade gjort en parfym vars flaska var sealed så att den aldrig skulle kunna gå och öppna. Det var ju såklart poängen. Är imponerad av deras sätt att fixa publicitet och en plats i modevärlden, "jaha, då får vi väl göra det själva då". Då jag är ett stort fan av modeller eller miniatyrvärldar föll jag ju självklart för deras "Launch" där dom byggt en miniatyrmodell av sin designstudio, en catwalk, en fotosession och en butik. Deras House of V&R var också fint: som ett jättedockskåp/mansion med alla deras kollektioner på handgjorda porslinsdockor i olika rum. Töntigt att göra en sån stor grej av deras motsatsteman dock (svart och vitt, upp och ner, maskulint/feminint) som om det var nått originellt, det står ju i alla konst/kreativa skolors formulär 1A.

Men nu: emo-fest. Haha.

monster -olika modeller

I vissa ljus kan man fortfarande kan se märket på min arm efter min klocka sen i somras. Jag tycker om det, det är fint.

Hatar att jag alltid blir så sjukt törstig efter jag borstat tänderna. Det måste vara nån uttorkande ingrediens i. Hjälper inte hur mycket jag dricker och sen blir jag pissnödig precis när jag ska somna.

Jag drömmer konstiga drömmar om förföriska människor som i slutändan visar sig vara onda. Dom vill sluka mig, eller rättare sagt, slita köttstycken från min kropp. Dom påminner lite om vampyrer men ändå inte. Deras kännetecken är deras skugga, som är mer som ett mörkt moln -man kan nästan ta på det. Flera nätter i rad har jag drömt om dessa slukare, de har varit olika men alltid dykt upp i drömmen när jag har varit och hälsat på kompisar, hemma hos deras föräldrar. Det hela utspelar sig i en stor stad som jag inte känner tillräckligt väl, jag springer alltid åt fel håll och tar hela tiden bussar med fel slutstation.

Börjar nästan alla mina dagar med att lyssna på p1 morgon. Igår var det ett inslag om den svenska jämställdheten, speciellt tendensen att svenska män stannar hemma längre med sina barn. Kände mig ganska nöjd med Sverige (i England är morsorna, och bara dom, lediga i 6 veckor typ) och tänkte på att Cissi och Dag fixat det där så smart. Då kom den onda vändningen: i en intervju gläfste en småbarnsmorsa ur sig till sin pappalediga man/kille/människa som har gått med på att dela föräldrarledigheten lika: "jag är så stolt över dig". Man ba NEEEEEEEEJ. Varför? Varför stolt? Han delar jobbet lika med dig människa. Det är inte mer än rätt! Om han hade varit ledig i 9 månader och du 3, ok. Varför förstår folk ingenting? Har klasskamrater som på allvar säger "åh, asså, det är ju ändå sexigt med killar som är ute och drar sina bäbisar i barnvagn. Är inte män med barn så himla fint?!" Nej.

För övrigt kan EU gå och dö. Ät inte upp min svenska välfärd, du onda monster.

Nu blev det kul!