fråga från snopplös

Ge mig verktyg för nyanser. Varför måste man i slutändan alltid välja antingen att skämta bort sitt ställningstagande ELLER att riskera att framstå som obstinat? Det finns så mycket skit därute som hänger ihop med att mitt kön går inåt istället för utåt. Kan nån förklara hur man gör för att bli tagen på allvar? Finns det någon som är bra på det som har något tips?

mvh tacksam för svar

Bokade om min biljett hem till Stockholm idag, åker om en vecka! Var helt bakis och sentimental och SAS biljettbokerska AnnaBritta var den första jag pratade med klockan 5 på eftermiddagen när jag åter kunde lyfta huvudet från kudden igen. Hon var så snäll och i mitt ågrenlull antog hon skepnaden av en ängel när hon räknade om flygskatter hit och dit för jag skulle få det billigaste bytet. Jag tyckte det var fruktansvärt sorgligt att lägga på och tackade som en galning för att hon varit så högst hjälpsam. AnnaBritta.

Det är dags att ta farväl av Hollandet. Lite sorgligt är det med folket man levt med ett tag, little Gretchen och Nina speciellt. I fredags var det så sjukt vackert här också. Det var typ tio minusgrader men ingen snö. I stället var allting vitt av frost, sådär som folk pyntar i skyltfönster och sprejar träd och grejer. Cykelvägen bredvid den frusna kanalen och pilarna och morgonsol och vitt vitt vitt så långt man kunde se över fälten åt alla håll. Ibland kan ständigt hög luftfuktighet resultera i magic alltså.

Ska försöka sova tidigt trots att jag vaknade vid fem. Tittade färdigt på Happiness igår när jag kom hem tror jag. Måste kolla om halva, luckorna är många och jag har känslan av att det var bra! Tror bättre än Palindromes. Imorgon är målet att förfärdiga åtminstone halva uppsatsen som ska in innan avfärd. Det ska gå! Shit vad mycket jag har skrivit den senaste månaden, minst 10 000 ord. Nåja. Godnatt.