happy b-day jay-zuz!

Ja jävlars. Vilken fest det blev! Det var jag och fyra till som kom på klass-grejen, haha! Och vilken perfekt line-up. Det var den supersnälle muskelbyggande hårdrockaren (som ser livsfarlig ut men som aldrig skulle röra ett hår på någons skalle), det var yrkesofficeren, det var proffsfäktaren och så killen som är kompis med alla på facebook. Dom drack cola, juice och mjölk, jag drack två glas rött.

Jag håller på och syr en ny kappa! Den blir sjukt bra, jag måste vara något slags geni. Det var ett himla pillandes för att bygga ihop ett mönster till kragen, men det blev som jag ville. Och kolla tyget, det ser nästan ut som päls, but it's not.


Idag är det julafton. Fint så. Pappa har lugnat ner sig lite med åren. Julhetsen har minskat. Men vi måste kolla på Kalle & Co. Tomtearmén står på vakt i hallen. Granen är grann. Verser måste skrivas till alla klappar -och de måste hålla en viss lyrisk klass - annars. Jag försjunker oftast i själva pyntandet av paketet, det är det roligaste!

gummi i tallen

Myser med julmust i sängen, mmmyys. Är tillbaks i Karlskrona igen. Det är alltid likadant. Känslan av att komma hem alltså. I 15 år har samma Merca stått bredvid vår bil på bakgården. Varje jul sätter mamma ut olika juldekorationer i form av små ene-träd eller tallgrejer med röda filt-hjärtan i trappan. I år som alla andra år sätter nån rolig jävel tuggummi i dom. På tvättmaskinen i badrummet står den oranga tvättkorgen med mammas linnen från Kappahl och pappas polotröjor från Åhléns. De ska tvättas med liknande färger.

Allt är ändå inte som det alltid har varit. Det luktade inte som vanligt när jag kom in i hallen, inte riktigt som hemma. Den söta hundlukten var borta. Annat har också ändrats. På stans största gata står alltid samma gubbe på samma plats och säljer munkar. I år hade priset gått upp från 6 till 9 kr. Mina gamla vänner föder barn och gifter sig till höger och vänster. Mina föräldrar har blivit gamla. Pappa, den inbitna och stolte skåningen, körde fel från Malmö och vi höll på att hamna i Helsingborg istället för Karlskrona. Jag blir lite rädd. Det som skrämmer mig mest av alla förändringar är att jag är inbjuden på reunion med min gymnasieklass ikväll och att jag i smyg ser fram emot det!

Kollade på lite bilder från förra julen. Där låg Ruffa framför kakelugnen, på den persiska mattan. Så vit och fin. Saknar dig.

teh bomb

Det är spännande när man läser om böcker och kan känna lukten av vilken parfym man hade när man läste dom sidorna sist, eller att man visst tog en apelsin på s 189.

Var på Viktor & Rolf utställningen idag och blev lite enerverad av att de hade gjort en parfym vars flaska var sealed så att den aldrig skulle kunna gå och öppna. Det var ju såklart poängen. Är imponerad av deras sätt att fixa publicitet och en plats i modevärlden, "jaha, då får vi väl göra det själva då". Då jag är ett stort fan av modeller eller miniatyrvärldar föll jag ju självklart för deras "Launch" där dom byggt en miniatyrmodell av sin designstudio, en catwalk, en fotosession och en butik. Deras House of V&R var också fint: som ett jättedockskåp/mansion med alla deras kollektioner på handgjorda porslinsdockor i olika rum. Töntigt att göra en sån stor grej av deras motsatsteman dock (svart och vitt, upp och ner, maskulint/feminint) som om det var nått originellt, det står ju i alla konst/kreativa skolors formulär 1A.

Men nu: emo-fest. Haha.

monster -olika modeller

I vissa ljus kan man fortfarande kan se märket på min arm efter min klocka sen i somras. Jag tycker om det, det är fint.

Hatar att jag alltid blir så sjukt törstig efter jag borstat tänderna. Det måste vara nån uttorkande ingrediens i. Hjälper inte hur mycket jag dricker och sen blir jag pissnödig precis när jag ska somna.

Jag drömmer konstiga drömmar om förföriska människor som i slutändan visar sig vara onda. Dom vill sluka mig, eller rättare sagt, slita köttstycken från min kropp. Dom påminner lite om vampyrer men ändå inte. Deras kännetecken är deras skugga, som är mer som ett mörkt moln -man kan nästan ta på det. Flera nätter i rad har jag drömt om dessa slukare, de har varit olika men alltid dykt upp i drömmen när jag har varit och hälsat på kompisar, hemma hos deras föräldrar. Det hela utspelar sig i en stor stad som jag inte känner tillräckligt väl, jag springer alltid åt fel håll och tar hela tiden bussar med fel slutstation.

Börjar nästan alla mina dagar med att lyssna på p1 morgon. Igår var det ett inslag om den svenska jämställdheten, speciellt tendensen att svenska män stannar hemma längre med sina barn. Kände mig ganska nöjd med Sverige (i England är morsorna, och bara dom, lediga i 6 veckor typ) och tänkte på att Cissi och Dag fixat det där så smart. Då kom den onda vändningen: i en intervju gläfste en småbarnsmorsa ur sig till sin pappalediga man/kille/människa som har gått med på att dela föräldrarledigheten lika: "jag är så stolt över dig". Man ba NEEEEEEEEJ. Varför? Varför stolt? Han delar jobbet lika med dig människa. Det är inte mer än rätt! Om han hade varit ledig i 9 månader och du 3, ok. Varför förstår folk ingenting? Har klasskamrater som på allvar säger "åh, asså, det är ju ändå sexigt med killar som är ute och drar sina bäbisar i barnvagn. Är inte män med barn så himla fint?!" Nej.

För övrigt kan EU gå och dö. Ät inte upp min svenska välfärd, du onda monster.

Nu blev det kul!

muslin

Jag är bra på att hålla tyst och behärska mig för det mesta. Det finns dock vissa saker som jag bara inte kan hålla inne. Felsägningar som *älskar* istället för *saknar* för tidigt i ett förhållande och "vi har varit ihop i typ en vecka nu" istället för "vi har hängt loss i typ en vecka nu" har förekommit. Det gäller förstås känslor. Jag kan inte, har aldrig kunnat -och åh jag har försökt- dölja dom. Det hände igår igen.

Längtar hem är stark idag. Efter A och mor och far. Kanske Kiddo. Jag längtar fruktansvärt mycket efter lägenheten i Karlskrona. Den stora, tysta, mörka. Det är ett speciellt rum jag vill vara i nu. Vardagsrummet med sin bruna Fanny och Alexander träpanel från förra seklets början. Den mörkgröna glaserade kakelugnen med en eld i och knastret från den lite fuktiga björkveden. Doften (det är en doft, inte en lukt!) från röken som drar in i huset för att spjället inte är tillräckligt fråndraget. Den varma persiska mattan på golvet är mjuk att ligga på, den luktar lite unket surt. När jag var inne i min romantiska 1800-tals period nångång i 10-11 årsåldern brukade jag och en av mina vänner sätta upp stora dramor i det rummet. Vi släckte allt elektriskt ljus och tände kandelabrar och klädde oss i långa blommiga bomullsklänningar (90-talet var ändå ganska handy där). Vi lyfte varsamt ner farfars gamla böcker i halvfransk bindning, gick runt i rummet och vägde dom i våra händer. Det kändes genuint och viktigt. Sedan diktade vi upp de mest fascinerande och invecklade otrohetshistorier, berättelser om föräldrarlösa tvillingar och andra hjärtbristande sagor om övergivna havande hjältinnor. Ja. Tiljorna knarrade. Vinden ven i tv-antennen utanför fönstret. Det rummet vill jag vara i ikväll.

Den bästa julsången är Arne Domnérus "Karl-Bertil Jonsson-theme".

waiting around to die?

Jag berättade igår för en 20-åring att jag hade gjort 50 armhävningar på morgonen. Hon frågade förfärat varför jag hade gjort det. Svaret kom raskt ur min mun, direkt från det undermedvetnas snirkliga rökridåiga vrår, överJAG hade aldrig uttryckt det så: "Because I don't want to get old". Oups. Kvällens ranson av cigaretter har väl senare motverkat den eventuella preventiva insatsen i vilket fall.

Sanningen är att det gör lite ont. Jag har under hela mitt vuxna liv umgåtts oftare med yngre människor än andra men det är först nu det börjar kännas. Och det är inte något mentalt glapp (förutom att min hjärna ganske går något långsammare), det är det fysiska. Kathy's lilla fräscha liljevita ansikte bredvid mitt i spegeln. Hon ser ut som en tysk furstinna från 1600-talet. Mitt var vitt på ett ... äldre, skitigare sätt. Och porerna, porerna. För ett halvår sedan var jag så övertygad om att jag kommer åldras på ett bra sätt, kanske bara bli vackrare och vackrare med åren. Tycker att jag hittills bara gått från "storhetstid till storhetstid" som jag uttryckte det då (i april). Nu vet jag ärligt inte längre hur det ska sluta. Ska ut och springa nu. RUN FOR YOUR LIFE.

britain britain britain

Det regnade självklart i Utrecht när jag kom tillbaks. Var tvungen att cykla i totalt jävla mörker i totalt jävla ösregn med piskande mensvärk i en halvtimme för att komma till mitt 14 kvm stora rum.

Åh, London. Sist jag var där fick jag inte alls den här sentimentala lusten att flytta dit igen. Det är så fint att sitta på tuben och glo på alla människor, gå på gatorna, känna lukterna och gömma sig i massorna. När jag kom drog jag direkt till Mulberry där Frida sålde väskor på nån slags limited outlet dag, vi åt lunch och sen var National Portrait Gallery all mine. Hoppade över det moderna (som kostade) och hängde med the Tudors, Thomas More och Elizabeth i flera timmar. Bäst var Holbeins fullskaliga blyerteckning av Henrik VIII. Så jävla coolt att den hänger där 500 år senare. Teckningar känns närmre än målningar på något sätt.

Undersökte ombyggnaden av King's Cross St. Pancras på fredagen. En massa openetrerbara avspärrningar gjorde så att jag inte kunde kolla på det nya bostadsområdet och parken, men det renoverade St. Pancras var fint om man bortser från galleriaparadgatan under. Gillar stationsbyggnader; perspektiven, rymden och hetsen. Ett Harry Potter sällskap sprang förbi mig också. Alltså vuxna utklädda till ungar som skulle med Hogwardsexpressen. De förstörde stämningen lite.

Var på en utställning i the Barbican som var sådär; utgav sig för att diskutera public and private spaces men kändes ganska platt. Man gick genom en gång med ljusprojektorer och beroende på storleken av skuggan man gav på väggen tunades olika legala och illegala radiostationer och polisradio in och spelades upp i motsvarande volym. Det lät smartare än vad det kändes tyvärr. Design Museum hade en utställning om hur de olika världsutställningarna påverkade sin tids design och arkitektur: var för liten, dåligt curerad (ljuset från skylten med årtalet reflekterades helt så man inte kunde se le Corbs skiss ALLS ex.) och kom verkligen inte med något nytt. Ja, jag har sett den där Eames stolen 10 000 gånger, so what? Trist.

Lördagen var lång frukost och sen fika med Viktor och Jonas. Vi kom på att vi ville åka skridskor och åkte till Hyde Park och Winter Wonderland. Det var såklart fullpackat och utsålt men vi åkte lite karuseller och drack glögg med en tysk synttrubadur som bakgrundsmusik. Kallt som in i helvete. Kvällen var först svensk modefolksfest hos Jonas och Viktor. Träffade en japan som bara kunde prata om att han hade jobbat för Vouge och om att Fridas halsband var så himla fantastiskt. Han sa det typ tre gånger när samtalet glesnade. Och en fjärde när han frågade var jag pluggade och svaret inte var London:mode. Guldjapan. Gick på nån klubb i Shoreditch som en grupp lesbiska tjejer fixat. Mycket *sjunga naivt och "provokativt" över elektrobeats*. Det var inte så bra men guld att hänga med Fritter. Avslutades med en tydligen obligatorisk öl på gatan utanför en annan klubb och sen minicab beställd i ett hål i väggen hem!

Söndag var ännu längre frukost med Sunday Times. Ja, den frukosten tog egentligen aldrig slut. Vi började kolla på Pride and Prejudice-serien och sen var klockan plötsligt sex och vi åkte och åt pizza hos Luke på Holly Hill precis bredvis Hampstead Heat. Så himla sött där, lite som Pacific Heights i San Fran, backigt och småskaligt, ska flytta dit om jag blir aprik och sysslolös.

V & A's Cold War utställning var allt som Design Museum misslyckades med. De lyckades verkligen beskriva hur marshallplanen, kapprustningen, militärismen och the bomb, framtids- och rymdfantasierna smittat av sig på både vardagssaker, konst och hela stadsplaneringar. Särskilt bra var jämförelsen av DDR's Stalinallé och Västberlins motsvarande pampbyggen där och USA's reklamfilm för sig själv på utställningen i Sovjet.


London, jag kommer tillbaks till dig.