Det blev snö och pannkakor med sylt till frukost. Det är bra att ligga i sängen, svettas lite och titta ut på trädtopparna från sjunde våningen.

En del människor gör mig så förvånad och kanske lite sorgsen. Igår pratade vi om relationer till föräldrar: om dom ska vara polare eller *släkt*. En tjej berättade att hon, 22 år gammal, fortfarande ser upp till sina föräldrar mest i världen, att dom är bättre än henne på allt och att dom är allt hon vill bli. Hon revoltade inte när hon var teen och jag tycker det verkar sorgligt. Vilket sätt man än gör det på så tror jag att det är viktigt att vid nån juncture säga fuckyou till sin uppfostran/uppfostrare för att gå och testa allt själv. Gärna på ett annat ställe.

Mitt problem är nog det omvända: mina föräldrar ser upp till mig, de är såå imponerade av allt jag gör, utan proportioner. Jag hatar det. Jag vill ha lite motstånd.