Åh, London. Sist jag var där fick jag inte alls den här sentimentala lusten att flytta dit igen. Det är så fint att sitta på tuben och glo på alla människor, gå på gatorna, känna lukterna och gömma sig i massorna. När jag kom drog jag direkt till Mulberry där Frida sålde väskor på nån slags limited outlet dag, vi åt lunch och sen var National Portrait Gallery all mine. Hoppade över det moderna (som kostade) och hängde med the Tudors, Thomas More och Elizabeth i flera timmar. Bäst var Holbeins fullskaliga blyerteckning av Henrik VIII. Så jävla coolt att den hänger där 500 år senare. Teckningar känns närmre än målningar på något sätt.
Undersökte ombyggnaden av King's Cross St. Pancras på fredagen. En massa openetrerbara avspärrningar gjorde så att jag inte kunde kolla på det nya bostadsområdet och parken, men det renoverade St. Pancras var fint om man bortser från galleriaparadgatan under. Gillar stationsbyggnader; perspektiven, rymden och hetsen. Ett Harry Potter sällskap sprang förbi mig också. Alltså vuxna utklädda till ungar som skulle med Hogwardsexpressen. De förstörde stämningen lite.
Var på en utställning i the Barbican som var sådär; utgav sig för att diskutera public and private spaces men kändes ganska platt. Man gick genom en gång med ljusprojektorer och beroende på storleken av skuggan man gav på väggen tunades olika legala och illegala radiostationer och polisradio in och spelades upp i motsvarande volym. Det lät smartare än vad det kändes tyvärr. Design Museum hade en utställning om hur de olika världsutställningarna påverkade sin tids design och arkitektur: var för liten, dåligt curerad (ljuset från skylten med årtalet reflekterades helt så man inte kunde se le Corbs skiss ALLS ex.) och kom verkligen inte med något nytt. Ja, jag har sett den där Eames stolen 10 000 gånger, so what? Trist.Lördagen var lång frukost och sen fika med Viktor och Jonas. Vi kom på att vi ville åka skridskor och åkte till Hyde Park och Winter Wonderland. Det var såklart fullpackat och utsålt men vi åkte lite karuseller och drack glögg med en tysk synttrubadur som bakgrundsmusik. Kallt som in i helvete. Kvällen var först svensk modefolksfest hos Jonas och Viktor. Träffade en japan som bara kunde prata om att han hade jobbat för Vouge och om att Fridas halsband var så himla fantastiskt. Han sa det typ tre gånger när samtalet glesnade. Och en fjärde när han frågade var jag pluggade och svaret inte var London:mode. Guldjapan. Gick på nån klubb i Shoreditch som en grupp lesbiska tjejer fixat. Mycket *sjunga naivt och "provokativt" över elektrobeats*. Det var inte så bra men guld att hänga med Fritter. Avslutades med en tydligen obligatorisk öl på gatan utanför en annan klubb och sen minicab beställd i ett hål i väggen hem!
Söndag var ännu längre frukost med Sunday Times. Ja, den frukosten tog egentligen aldrig slut. Vi började kolla på Pride and Prejudice-serien och sen var klockan plötsligt sex och vi åkte och åt pizza hos Luke på Holly Hill precis bredvis Hampstead Heat. Så himla sött där, lite som Pacific Heights i San Fran, backigt och småskaligt, ska flytta dit om jag blir aprik och sysslolös.
V & A's Cold War utställning var allt som Design Museum misslyckades med. De lyckades verkligen beskriva hur marshallplanen, kapprustningen, militärismen och the bomb, framtids- och rymdfantasierna smittat av sig på både vardagssaker, konst och hela stadsplaneringar. Särskilt bra var jämförelsen av DDR's Stalinallé och Västberlins motsvarande pampbyggen där och USA's reklamfilm för sig själv på utställningen i Sovjet.
London, jag kommer tillbaks till dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar