Jag berättade igår för en 20-åring att jag hade gjort 50 armhävningar på morgonen. Hon frågade förfärat varför jag hade gjort det. Svaret kom raskt ur min mun, direkt från det undermedvetnas snirkliga rökridåiga vrår, överJAG hade aldrig uttryckt det så: "Because I don't want to get old". Oups. Kvällens ranson av cigaretter har väl senare motverkat den eventuella preventiva insatsen i vilket fall.
Sanningen är att det gör lite ont. Jag har under hela mitt vuxna liv umgåtts oftare med yngre människor än andra men det är först nu det börjar kännas. Och det är inte något mentalt glapp (förutom att min hjärna ganske går något långsammare), det är det fysiska. Kathy's lilla fräscha liljevita ansikte bredvid mitt i spegeln. Hon ser ut som en tysk furstinna från 1600-talet. Mitt var vitt på ett ... äldre, skitigare sätt. Och porerna, porerna. För ett halvår sedan var jag så övertygad om att jag kommer åldras på ett bra sätt, kanske bara bli vackrare och vackrare med åren. Tycker att jag hittills bara gått från "storhetstid till storhetstid" som jag uttryckte det då (i april). Nu vet jag ärligt inte längre hur det ska sluta. Ska ut och springa nu. RUN FOR YOUR LIFE.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar